721
Det finns djup i Herrens godhet,
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut,
med än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
722
Det finns ett hem långt bortom sorgens hemland.
Vad här vi tror skall där bli uppenbart,
och den som här stått ut i mörka dagar
skall lyftas upp i ljus som strålar klart.
723
Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.
724
Livets Gud, kärlekens Herre,
tänd för vännen ditt eviga ljus.
Kom i vår ensamhet,
Kom i vårt mörker.
Låt oss känna att du är där.
725
Nu vilar ett hjärta, i ljuset
och friden de frågor som
tystnat har fått sina svar,
och nödens och ångestens tid
är förliden för själen,
som lyser i Herrens förvar.
726
Nu är livet gömt hos Gud.
Åt honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i tyngsta sorg.
Ingen är glömd av Gud.
727
Någon skall ropa det namn som jag fick i dopet.
Någon skall viska det och rösten är min väns.
Och jag skall väckas
av viskningen och ropet,
buren i trofasthet och kärlek
utan kräns.
728
När jag lever har jag dig,
dör jag är du kvar hos mig.
Om jag lever eller dör,
Dig, o Herre, jag tillhör.
729
Tänk, när en gång vart varför
blir besvarat,
var gåta löst, som här
jag grubblat på,
när allting blir av Herren själv förklarat,
tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå.
730
Uti din nåd, o Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.
731
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
Barnets sanna väl allena.
