Din köpkorg
Din köpkorg är tom

Barn och ungdomar

636
Barnasmekning och barnakyss
voro din värld, du lilla;
men till barnahimlen nyss
gick du så ljuvligt stilla.

637
Blott en tid, så kort, så ljuv,
fick du hos oss vara.
Nu du har ditt hem hos Gud
hans himmel klara.

J.Rundt

638
Din vår var kort, din sommar slut
i själva knoppningens minut.
Du log en dag i färg och doft
om kvällen var din fägring stoft.

639
En ängel smög sig sakta ned
med frid och tog vår älskling med.




640
Gud, som haver barnen kär,
se till den, som liten är.

641
Liten ängel till oss kom,
log – och vände om.

642
Slumra under blomsterkullen,
ljuva barn, i gravens ro.
Bort från höst när bladen falla
bort från livets vindar kalla
slumra ljuvt i fridens bo.

643
Sov, liten vän, på lekarna trött.

644
Sov ljuvt, sov gott, mot jordens hjärta sluten,
du unga blomknopp, här i förtid bruten.

645
All din leende framtidsdröm,
den ljuva och stolta saga,
som kanske förgåtts i livets ström,
nu äga vi den så skön så öm,
nu kan den ej mer bedraga.

646
Bruten i din ungdomskraft
du gick till det eviga ljuset.

647
Den Herren vill den kallar han
om ock i ungdomsåren.

648
Det liv är icke längst, som längst har varat.
Den levde längst som fyllde livet bäst.





649
Du sått en skörd, den du ej
själv fått skörda.

650
Döden är ej tung för mig
milt den räcker handen
för mig över floden hän
till den goda stranden.

651
Ej med klagan skall ditt minne firas,
ej likt dens, som går och snart förglömmes.

J.L.Runeberg

652
I din ljusa ungdomstid gick du ifrån oss.
Din plats står tom, men ditt minne lever.

653
O, fråga icke, varför våren
så snabbt, så snart
har blommat ut,
o, fråga icke, varför sagan,
knappt börjad,
redan täljts till slut.

Ida Granqvist

654
Slumra så tyst från sol och vår,
slumra stilla från smärtans tår.
Ljuv är vilan i ljus och frid,
fjärran, borta från livets strid.

655
Snart bröt du upp, snart drog
du bort, en flyktig gäst.
Ditt liv blev kort. En vår,
som blått i blomning gick,
en gryning, som ej dagas fick.

A.Frostenson

656
Varför bryts så ofta, säg,
det som blommar skärast?
Varför rycks det oftast bort,
som är vårt hjärta kärast?

Dela