610
Allt till det sista samma sinne,
kärlekens strålglans klar. Levnadens bästa,
vackraste minne
Mor, lilla mor,
(eller: far, kära far)
har du lämnat kvar.
611
Av årens tyngd och av prövningar trött.
Vi bädda Dig ner i den stilla ro,
Hav tack för din moda,
Din kärlek och tro,
Du älskade moder.
612
Det var din kärlek,
Den evigt höga
som speglar sig i en mors öga.
Och därför känns som en sol gått ner
när detta öga ej strålar mer.
Z.Topelius
613
Ditt minne ömt ibland oss bor,
Du kära, rara, lilla mor.
614
Du tänkte på allt du ville oss väl.
Du älskade oss av hela din själ,
och därför välsignat ditt minne.
615
Modern, Du som slutat striden, och till vila lagt dig ner.
Nu du funnit har den tiden,
som ej denna världen ger.
Allt bekymmer, sorg och smärta, som dig följt på livets stig.
Och som sårat har ditt hjärta,
är för evigt skilt från dig.
616
Mor har stilla somnat
ifrån strävsam arbetsdag.
617
Mor, lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
618
Resans mål du hunnit
före oss du gått
bort från livets stormar
kära mor (far) sov gott.
619
Sov, moder och vän.
Guds eviga ro
dig löne igen
för kärlek och tro.
Z.Topelius
620
Så rik var din famn,
ditt hem var din värld,
men långt från dess härd
välsignat ditt namn.
Z.Topelius
621
Tack för allt du gjort och velat.
Tack för kärlek stor vi fått.
Och förlåt oss vad vi felat.
Var välsignad mor – sov gott.
622
Tack, käre far,
för de tusen stegen
för oss i världen di trampat har-
Du gick den längsta,
den tyngsta vägen
och alltid redo att hjälpa var.
623
Var finns en kärlek, som intill döden står
oförändrad i alla öden?
På denna jorden finns endast en,
En moders kärlek det är allen.
624
Verksam men stilla levde din tid.
Stilla gick du in i evig frid.
